Emsalö i Borgå skärgård

Inom Borgå landskommun, nuförtiden Borgå stad, bildar Emsalö med Haxalö en klart avgränsad delregion. I väster avskiljer Svartbäcksfjärden ön från fastlandet, och Esthamsfjärden från Onas skärgård. I öster avgränsar Orrbyfjärden och längre i söder Äggskärsfjärden Emsalölandet från Vessölandet och Pellinge skärgård. I norr är det endast Kuggsundet som numera skiljer Emsalölandet från fastlandet. För 200 år sedan var Tolkislandet och Hästön öar men nu bildar de en sammanhängande fastlandsudde.

Namnet Emsalö anses vara härlett från finskans ”salo” men om det på finska sedan ursprungligen har varit ”emä” (moder) eller ”äimä” (nål eller udde – ön ser ju ut som ett spjut ut i havet) strider de lärda. Alltså kan det finska namnet ha kunnat vara ”Emäsalo” eller ”Äimäsalo”. Det lokala uttalet förr i tiden var ”Eimsal” men ön kallades också bara Ölandet.

En detaljerad historiebeskrivning finns i Emsalö Boken, del ett och del två. Nedanstående texter baserar sig till stor del på dessa böcker.

Emsalös natur

Emsalö hör till de största öarna vid Finlands havskuster. Arealen är 34 kvadratkilometer och ger plats 21 bland kustens öar. Ön sträcker sig i nord-syd riktning ut i Finska viken. På västra kusten av ön består terrängen av kala klippor och rätt höga berg med några djupa vikar emellan. Mellan bergen finns betydande torvmarker. Den djupa Varlaxviken och den i Finska viken utskjutande Varlaxudden ger Emsalö ett karakteristiskt utseende på kartorna. På östra sidan är kusten rätt låglänt och de breda vikarna är grunda. Vegetationen där är frodig, och lättbrukad lerjord är allmän. Östra sidan har därför den äldsta fasta bebyggelsen. Av öns fyra jordregisterbyar ligger från norr räknat Emsalö by, Orrby och Bengtsby vid östra kusten, medan Varlax genom Varlaxviken har havskontakt västerut. Bengtsby utgör bycentrum för Emsalö.

Emsalölandet har genom landhöjningen bytt skepnad under årtusendenas lopp. För 3500 år bildade trakterna söder om Varlaxviken en separat ö. Sedan tideräkningens början för 2000 år sedan har landhöjningen varit ca. 5 m och strandlinjen låg då vid 5 m-höjdkurvan. På 1200-talet fick ön sin svenskspråkiga bosättning och då utgjorde områdena under tvåmeterskurvan ännu havsbotten. Största delen av åkerfälten i dagens Bengtsby låg under vatten för 700 år sedan och Varlaxviken sträckte sig långt in i mitten av Emsalö, det som nu heter Bäckmaren. Flera nuvarande uddar har tidigare bildat holmar invid Emsalölandet. Så är fallet med Utholmen i Varlax som sedermera från år 1899 fick namnet Havsudden. Också Lädunäs i Orrby, Lökudden i Varlax och Ängesudden på Haxalö har på sockenkartan från mitten av 1700-talet ritats som holmar.

Forntid
1900-talet
Skola, kapell, föreningsliv
Infrastruktur