Forntiden

Arkeologiska fynd visar att människor rört sig i landskapet redan för åttatusen år sedan. Då var Emsalö en ögrupp påminnande om dagens Pellinge. Stenåldersfolket hade sina boplatser på fastlandet men idkade fiske och sälfångst i skärgården. Från bronsåldern för 3500 – 2500 år sedan har talrika stenrösen hittats i och omkring Emsalölandet. De restes ofta på höga bergskrön med god utsikt och tyder på att det fanns någonslags bosättning på ön och då närmast på västra sidan.

Från järnåldern till för ca. 1200 år sedan finns inga fasta fornlämningar på Emsalö, men från vikingatiden för 1000 år sedan finns tecken på hamnplatser. Skallerhamn vid Haxalö antas ha varit en sådan. Från bronsåldern till korstågstiden på 1100-talet har Emsalö saknat fast bosättning. Man antar dock att Finska vikens norra kust utgjorde fiskevatten för esterna som inte hade lämplig kust för garn-och notfiske.

Bosättning

Den fasta bosättningen på Emsalölandet, som dagens bosättning härstammar ifrån, torde ha börjat i mitten av 1200-talet under korstågstiden genom kolonisering av svenska nybyggare. Emsalö träder fram i skiftliga urkunder först 1531. Då fanns det redan fyra byar på Emsalölandet med flera hemman. Koloniseringen tog slut i mitten på 1300-talet efter digerdöden då befolkningen i norden kraftigt decimerades.

På 1540-talet fanns i Emsalö by, eller Kuggesundsbyn som den också hette, två hushåll. I Bengtsby och Orrby fanns det fem hushåll och i Varlax fyra. Det långa kriget med Ryssland i slutet på 1500-talet förde med sig en minskning av bosättningen. 1571 kom ryska trupper över isen från Estland och härjade så våldsamt på Emsalö att alla hemman antecknades i jordeboken som öde, dvs de kunde inte betala skatter. Nödåren under 1600-talet med missväxt, hunger och farsoter gjorde också att flera gamla hemman förlorade äganderätten och övergick till kronan, d.v.s. staten. År 1636 donerade kronan alla hemman på Emsalö till fältherren Torsten Stålhandske. Donationen gav inte direkt besittningsrätt utan betydde att kronan överlät hemmanens skatteintäkter till donatorn.

I början av 1700-talet härjade ryssarna igen i skärgården under Stora ofreden och hindrade bosättningen att utvidgas, men efter den här tiden ökade bosättningen genom klyvning av hemman och byggandet av backstugor åt tjänstefolk och fisketorp i vikarna. Från Estland skedde också en viss inflyttning när folk därifrån flydde undan livegenskapen under ryssarna.

Jordägoförhållandena undergick en radikal förändring under 1700-talet och också på 1800-talet i och med storskiftestiden under senare hälften av 1700-talet. Några hemman övergick i adelsmäns och andra ståndspersoners ägo. Men i början av 1800-talet ägdes alla hemman på Emsalö av den fast bosatta befolkningen och dessa hemman finns till största delen kvar i dag. Haxalö ägdes dock av Boe gård. År 1760 försökte bönderna i Varlax och Bengtsby få besittningsrätt till Haxalö men det gick om intet, för Boe gård hade anlagt två torp på ön.

På 1900-talet började sedan fritidsbebyggelsen längs stränderna ta fart och det medförde att befolkningen på ön flerdubblades sommartid. I dag består den fasta bosättningen av ungefär 200 hushåll och fritidsbosättningen av ungefär 500 hushåll.

Näringar

Emsalö är inte egentligen en jordbruksbygd då åkerbruk i större utsträckning inte var möjlig på grund av naturen. Därför måste invånarna livnära sig också på andra sätt och idka handel. Förr i tiden betydde det närmast fiske såsom notdragning, stock- och vedförsäljning samt kustseglation. Många gårdar hade skutor, antingen egna eller samägda med någon annan. Seglationen utsträcktes mestadels till Reval, Stockholm och Helsingfors. Speciellt byggandet av Sveaborg gav en bra möjlighet för bosättarna på Emsalö att sälja det de kunde utvinna från skog och vatten. Flera skutor har byggts på Emsalö i lämpliga vikar.

Skogsavverkningen på Emsalö har varit rätt omfattande alltsedan den fasta bebyggelsen började. Då timmer började köpas upp för försäljning på 1800-talet ökade avverkningen betydligt. Virket kördes ut till platser vid stränderna dit man kunde komma med skuta för att lasta. Numera kan man säga att inga orörda skogar finns på Emsalö då man kan ta ut virke nästan var som helst med skogsmaskiner och transportera bort det med stockbilar.

På senare tid kunde inkomsterna också utökas med försäljning av tomter för fritidshus, samt servicearbeten för de nya tomtägarna. I dagens läge, tack vare bra landsvägskommunikationer, är utkomsten för den fasta befolkningen till allra största delen baserad på arbete utanför Emsalö.

1900-talet
Skola, kapell, föreningsliv
Infrastruktur