Elström till Emsalö
Före elektrifieringen var det ved, lyspetroleum och brännolja som gällde. Den första elektriciteten på ön hade Davidsnäs i Emsalö by som 1930 skaffat ett elektricitetsverk drivet av en petroleummotor. Ett experiment med en vindgenerator gjordes på Lövkulla i Orrby efter 1942. Ganska snart övertogs dock vindgeneratorns funktion av en bensinmotor när masten hade blåst ned ett par gånger i hårda vindar.
Först år 1946 fick norra Emsalö elström. Det var Elis Wallin på Essvik gård som kunde ordna kablar och också sjökabel och fick ordnat en transformator till gården. Från denna transformator fick sedan andra i närheten ström. År 1947 installerades 4 transformatorer till på Emsalö så att också de centrala delarna ända ned till Varlaxviken kunde få elström. Effektbehovet den tiden var rätt litet, mestadels för belysning.
Den sydligaste delen av ön fick emellertid vänta ända till 1963 när ellinjer drogs inför det förestående byggandet av lotsstationen på Varlaxudden. Esthamsudden fick ellinje 1967 i samband med att väg planerades till udden. Haxalö fick vänta ytterligare i många år, likaså de västra delarna av ön.
Att få tillgång till elektricitet betydde mycket för utvecklingen på Emsalö. Allehanda maskiner kunde börja användas och elvärme installerades i många hus.
Telefon till Emsalö
Den första telefonledningen drogs på 1880-talet genom Emsalö till Edesviken i Varlax. Ryssarna hade en förbindelse med optisk telegraf mellan St. Petersburg och Helsingfors och hade för detta byggt en signalmast på det höga Betberget mellan Havsudden och Varlaxudden. Där fanns en bemannad vaktstuga för att ta emot signaler från Klobbergen i Svartbäck och sända dem vidare österut eller tvärtom. Telefonlinjen behövdes för att kunna säkra kontakterna. Kronolotsarna i Orrby fick samtidigt en telefon hos Mattsas, där Johan Karlsson var kronolots. När signalstationen indrogs som omodern (den elektriska telegrafen tog över) fick Lindbergs i Edesviken överta den enkla telefonledningen från Borgå. Efter Lindbergs fick Berndt Axel Nyberg 1903 lov att förlänga linjen till Havsudden som allt sedan dess haft fast telefonförbindelse.
Efter inbördeskriget fick en grupp affärsmän på Emsalö ordnat med telefoncentral och mera telefonlinjer. Centralen, som var manuellt bemannad, installerades först på Storspiks i Bengtsby men flyttades senare till närbelägna Rönnbacka (”Smedens”). 20 abonnenter, med tvåsiffriga nummer, blev anslutna till julen 1919. Telefonnätet automatiserades sedan i oktober 1958 och blev femsiffriga. Senare har riktnummerändringarna gjort att telefonnumren fått mera siffror. Telefonnätet utvidgades från början av1960-talet så att 1992 hade Emsalö 380 fasta telefonabonnenter.
Datakommunikation
I slutet av 1980-talet kom den trådlösa tele- och datakommunikationseran i gång med NMT-systemet. Sedan kom GSM-systemet och mobiltelefonerna tog över telefontrafiken. Vid ingången av 2000-talet har nästan alla människor en personlig telefon, d.v.s. en mobiltelefon.
Då datakommunikationen med internetanslutningar började bli allmän kunde de gamla telefonlinjerna utnyttjas också för detta. Operatören, som ägde telefonkablarna, investerade inte i nya kablar, helst skulle de bli avklippta. I stället erbjöds uppkoppling till ett trådlöst nät. Möjlighet till kabel-TV fanns inte på Emsalö utan man måste ha luftantenn eller satellitförbindelse. Södra Emsalö hade inte tillgång till bredband via telefonkablarna, avståndet till operatörens central i Bengtsby var för långt. Också det trådlösa 3G-nätet, som blev allmänt sedan 2010, fungerade mycket ojämnt i södra Emsalö.
Bredbandslagen från år 2008, rörande stats- och kommunalstöd för byggandet av 100 Mb/s snabba optiska fibernät på landsbygden, hade som målsättning att 99 % av befolkningen bör kunna koppla upp sig till ett så snabbt nät. Ingen av de stora operatörerna var emellertid intresserad av att bygga fibernät på Emsalö. Ön kunde då bli helt utanför den framtida utvecklingen av tele- och datakommunikation. Alternativet trådlös 4G-teknik kommer inte i fråga då ingen investerar i byggandet av en mängd nya antennmaster på Emsalö, som behöver optisk fiber för att fungera.
Baserat på bredbandslagens fordringar fick Östra Nylands landskapsförbund (sedermera Nylands landskapsförbund) år 2009 utverkat att södra Emsalö utgjorde ett stödområde. Emsalö Byaråd sökte och erhöll sedan, med bl.a. hänvisning till den av Byarådet uppgjorda Skärgårdsplanen 2001, av Borgå stads skärgårdspengar bidrag för att göra en enkät på Emsalö och detaljplanera ett optiskt fibernät på ön som kunde få investeringsstöd enligt bredbandslagen. I samband med detta grundades Andelslaget EmsaloNet i maj 2010 för att söka tillgängliga investeringsstöd och förverkliga ett modernt fibernät med luftkablar i elstolparna. Styrelsen för EmsaloNet bestod av Christer Nyström, Berndt Nyberg och Tauno Voipio. Sommaren 2012, efter Christer Nyströms bortgång, utökades styrelsen med Mats Juslin och Lars Wikholm. Delägare i EmsaloNet var över 30 personer från Emsalö, både fast bosatta och fritidsbor.
EmsaloNet godkändes som byggare och operatör av nätet i oktober 2010, ingen annan operatör var intresserad. EmsaloNet utverkade därtill EU-landsbygdsstöd för fibernät i skärgården utanför det statsstödda området samt skärgårdsstöd av Borgå stad. De utverkade stöden och den tekniska planeringen gjorde att Telefonandelslaget LPO (Lovisa Telefon) blev intresserad av att köpa upp EmsaloNet och finansiera byggandet av fibernätet och överta operatörsansvaret genom sitt operativa dotterbolag LPOnet Oy Ab.
Byggandet startade i slutet av 2012, kablarna drogs på vintern och i november 2013 var fibernätet färdigt. Varje hushåll på ön har då möjlighet att ansluta sig till nätet med samma anslutningsavgift för alla. Den fasta fiberanslutningen möjliggjorde åtkomst till mycket snabb bredbandsförbindelse, t.ex. för distansarbete, och kabel-TV. På norra och östra Emsalö var kabel-TV välkommet då TV-antennsignalerna var mycket dåliga. På södra Emsalö igen fick befolkningen äntligen en stabil och snabb dataförbindelse. Med fibernätet kan Emsalö nu vara med i tele- och datakommunikationens framtida utveckling.
Vatten och avlopp
Emsalöborna hade stora problem med att få hyggligt vatten de torra somrarna i början på 2000-talet. Emsalö Byaråd sökte därför aktivt lösningsmodeller för att få kommunalt vatten till ön. Underhandlingar fördes med Borgå stad i positiv anda men staden hade inte möjligheter att göra någonting. Delgeneralplanen som Borgå stad låtit göra 1999 tog inte upp problemet men i Skärgårdsutvecklingsplanen som Emsalö Byaråd år 2001 medverkat till nämns nog behovet av att få friskt och hälsosamt hushållsvatten till ön. Tanken väcktes sedan på att grunda ett gemensamt vattenandelslag med det existerande Kurböle-Londböle-vattenandelslaget.
Byarådet föreslog tillsammans med Borgå stads vattenverk och Nylands miljöcentral för Kurböle-Londböle Vattenandelslag-Vesiosuuskunta att deras verksamhet skulle gälla också Emsalö och att det behandlas på årsstämman 24.3.2003. Förslaget godkändes och vattenandelslagets namn ändrades till Anl Borgå Skärgårds Vattentjänstverk – Porvoon Saariston Vesihuoltolaitos Osk. Det blev möjligt för vattenandelslaget att genast kunna vidta åtgärder för att få vattenledning till Emsalö och att kunna ordna kommunala och statliga understöd. Ett infomöte hölls 26.4.2003 på Midgård där man presenterade de första planeringsåtgärderna för vattenprojektet och vad en vattenanslutning skulle kosta.
I oktober 2003 har stöd fåtts både från Borgå stad samt Nylands miljöcentral (EU-pengar) för att starta upp projektet. Borgå vatten bekostade rördragningen från Vessö under Orrbyfjärden till Brudsanden. Avgrening är först norrut och sedan söderut. För att få EU-stöd var dock fordringarna att också ordna avloppsvattenhantering enligt de nya kraven som trädde i kraft 1.1.2004. Det här gjorde att projektet blev betydligt svårare och mycket dyrare än vad som i början planerats. Då det inte var möjligt att koppla avloppsvattenrör till Hermansö reningsverk så utvecklades i samråd med Nylands miljöcentral avloppsvattenrening med sk. byareningsverk. Man konstaterade redan då att endast övervakade reningsverk kan förverkliga de skärpta reningskraven som gäller för både fast bosatta och fritidsbosatta. Så till vattenandelslagets uppgift hörde sedan också att sköta avloppsreningsverk.
Den 09.03.2004 blev vattnet påkopplat vid Holsteinsgränd och byggandet av sex byareningsverk var under planering. Våren 2005 hade ca. 40 km vattenledning grävts ned ända till södra delen av Emsalö och 80 hushåll hade anslutit sig till vattenledningsnätet. Samtidigt med vattenledningen drogs också stomledning för avloppsvatten till de mera tätbebyggda områdena och till byacentrum. Det första byareningsverket vid Smalängsvägen i Bengtsby togs i bruk och fastigheten Tallkulla (Bo Erik Perander) var den första som fick avloppsvattenanslutning på Emsalö i juni 2005.
För att få fart på avloppsvattenanslutningarna fastställde Borgå stad i maj 2007 vattenandelslagets verksamhetsområde i enlighet med 8 § i lagen om vattentjänster. I 10 § står det att en fastighet som är belägen inom verksamhetsområdet skall anslutas till vattentjänstverkets vattenledning och avlopp. Verksamhetsområdet på Emsalö sträcker sig längs Emsalövägen och de södra delarna medan västra Emsalö inte hör till verksamhetsområdet. För de fastigheter som befinner sig inom verksamhetsområdet gäller inte förordningen om glesbygdens avloppsrening utan de är tvungna att, enligt lagen om vattentjänster, ansluta sig genast, eller inom en rimlig tid, till vattentjänstverkets vatten- och avloppsnät.
I slutet av år 2012 hade vattenandelslaget 600 delägare, med 430 fastigheter som har vatten och 240 som har avloppsvattenanslutning. Den sammanlagda längden av stamnätet för hushålls- och avloppsvatten var 215 km. Vattenandelslaget har också i bruk 13 byareningsverk, varav 9 på Emsalö, för behandlingen av avloppsvattnet.
Vattenandelslagets ekonomi har varit svag då en mindre mängd hushåll anslutit sig än det som investeringen och anslutningstvånget har utgått ifrån. Det har förekommit en viss misstro på ön mot att ansluta sig, kostnaderna per hushåll är mycket höga, och negativa mediautspel har kvävt intresset av att ansluta sig. Hundratals hushåll, som kanske aldrig skulle ha fått kommunalt vatten, har dock nu tillgång till rent och hälsosamt vatten utan risk för radon och arsén mm. som allmänt finns i grundvattnet. Samtidigt renas nästan 300 hushålls avloppsvatten på ett föredömligt sätt. För det tackar naturen.
Delgeneralpan och skärgårdsutvecklingsplan
Borgå stad lät uppgöra en delgeneralplan över Emsalö och Haxalö 1999. Där finns utritat var och hur man får bygga. Planen fick mycket kritik på Emsalö, den planerade nya bebyggelsen är mycket utspridd och byggrätten är väldigt liten. Speciellt svårt är det att kunna ändra fritidsbostad till fast bostad. Delgeneralplanen är inte heller anpassad för ett modernt vatten- och avloppsnät, en stor mängd byggrätter ligger helt utanför nätets dragningar.
År 2001 lät Emsalö Byaråd utföra en omfattande skärgårdsutvecklingsplan över Emsalö och Haxalö. I denna plan kommer fram också problemen med delgeneralplanen.
Delgeneralplanen och skärgårdsutvecklingsplanen kan ses här:
Emsalö skärgårdsutvecklingsplan 2001